Hällristningar på Kinnekulle

Kulturarv

Flyhov i Västergötland är ett av de största och mest mångfacetterade områdena med hällristningar i Sverige. Det finns över femhundra figurer och tecken där, inklusive skålgropar. Även om många av dessa ristningar förblev överväxta tills de upptäcktes 1889, har de gradvis avtäckts och ibland målas de med röd färg för att bättre synas.

Idag är hällristningarna vid Flyhov ett viktigt kulturarv som måste skyddas och bevaras för kommande generationer. De utgör inte bara en viktig del av Sveriges historia utan också en påminnelse om människans uråldriga kreativitet och förmåga att uttrycka sig genom konst och symbolik.

Från bronsåldern

Under bronsåldern i Norden, från 1600 f.Kr. till 500 f.Kr., gjordes hällristningar på bergväggar och stenblock. Denna period kännetecknades av användningen av brons till vapen och smycken, medan vardagliga redskap fortsatte att vara av sten och flinta. Jordbruket blomstrade med grödor som vete, korn och hirs, och djur som nötkreatur, får och svin hölls som tamdjur. Dessa människor bodde i trähus med lertak och täckte dem med näver eller grästorv. Familjer bodde tillsammans i små kluster.

Hällristningarna från denna tid kan dateras på olika sätt, inklusive föremål som avbildas som är typiska för bronsåldern, eller föremål av brons med ristade bilder liknande de på stenar. Även i bronsåldersgravar har man hittat stenar med hällbilder.

Sandsten med spår av istiden

Hällristningarna på platsen är huggna i sandsten som polerats av inlandsisen. På stenens yta kan man fortfarande skönja spår av långa repor och isräfflor, lämnade av stenar som en gång varit fastfrusna på isens undersida när den rörde sig med enorm kraft.

Intill ristningen sträcker sig en rad av avlånga tråg, skapade av issprickor där stenar, grus och vatten virvlade runt under istiden. Dessa fördjupningar och isräfflor vittnar om en tid då isen täckte landskapet i kilometertjocka lager.

Det är troligt att det släta berget och de avlånga trågarna gjorde platsen attraktiv för bronsålderns människor att skapa sina hällristningar. Trots att dessa konstverk har varit begravda under jorden under lång tid, är de välbevarade och utgör en unik länk till vårt förflutna.

Skrapmärkena efter inlandsisen påverkade riktningen av de hällristningar som skapades.  De flesta av figurerna på hällen är tydliga med skarpa kanter och varje spår efter verktygen som användes för att rista dem är synligt. Dessa bilder har legat begravda under marken i lång tid och har därför blivit väl bevarade. På hällens ytterkanter har skyddet saknats och figurerna här är knappt synliga. För att visa deras ursprungliga utseende har figurerna här inte målats över.

Motiven

Bilderna på hällristningarna är ganska begränsade och består av ett antal motivgrupper, såsom människoliknande gestalter, fotavtryck, djur, skepp, vagnar och enkla plogar, samt abstrakta mönster.

Att tolka dessa ristningar är svårt, men det verkar som att de var kopplade till kult och ritualer, inklusive myter om världens tillkomst och fortlevnad, samt fruktbarhetskulten. Många av bilderna visar scener av samlag och gravida kvinnor.

Yxguden

Upptäckten av yxguden gjordes år 1889 av två vallpojkar som, genom att avlägsna några grästorvor, avslöjade en mäktig människofigur beväpnad med en yxa och på ett svärd.

Den karakteristiska formen på yxan på indikerar att ristningen är från bronsålderns mitt, cirka 1009 år före Kristus. Intill den imponerande gestalten finns andra symboler och figurer, inklusive cirkelkors, fotsulor, skålgropar och skepp. Många av figurerna är svåra att identifiera.

NÄTVERKET

Denna hällristning är den mest intrikata av alla på Flyhov. Man kan urskilja figurer som skepp, fotsulor, cirkelkors och skålgropar, samt en liten mänsklig gestalt med hängande armar, svärd och någon form av rad. Huvudet är vinklat i profil och liknar en fågels. Liknande figurer med fågelhuvuden är även kända från norra Bohuslän och från stenhällar inne i det stora gravröset i Kivik, Skåne.

Den övervägande delen av denna yta är täckt av ett komplicerat mönster av linjer och bågar som ibland bildar strukturer som liknar ritningar. Det är svårt att entydigt identifiera vad dessa utskärningar representerar, men vissa av dem verkar ursprungligen ha avbildat skepp, fotsulor och cirkelkors. Med tiden har tecknen vidgats och modifierats genom att skålgropar, linjer och andra tillägg har infogats. Syftet med dessa förändringar är okänt och det är möjligt att de gjordes långt efter att de ursprungliga figurerna skapades. Ibland har man även enbart bearbetat och vidgat naturliga sprickor i stenen.

Skepp och kanoter

Skepp och kanoter är vanliga företeelser bland hällristningarna och återfinns på många platser i södra och mellersta delarna av Sverige. Deras utseende varierar men följer generellt en typisk stil för bronsåldern. De är ofta avbildade med neddragna eller böjda stävar, ibland försedda med skålgropar eller djurhuvuden i ändarna. Streck längs skeppens längd tolkas som representationer av besättningen. På en av hällarna finns även tre skepp med en styråra sänkt i ”vattnet”.

Figurerna med rutmönster tros föreställa kanoter, som tros vara byggda av träribbor täckta med skinn. När solen sken på dem blev trästrukturen synlig. Inga fynd av bronsålderns skepp har hittats, vilket gör det svårt att avgöra deras exakta storlek eller utseende.

Varför hällristningarna avbildade skepp är inte helt klart. Eftersom Flyhov inte låg vid en hamn under bronsåldern och Vänern var långt borta, är det osannolikt att skeppen avbildades av praktiska skäl. De kan dock ha symboliserat handelsresor och kommunikation, då bronset för vapen och smycken främst kom från Centraluropa. Cirkelkorsen kan också ha haft en kommunikativ funktion och ett hjul med ekrar blev en symbol för hela vagnen.

FÅGELHUVUDMÄN

På hällen finns inristade bilder av män som bär svärd, med huvuden som är avbildade med näbbar och med en erigerad penis. Dessa figurer står ensamma och antyder möjligen att de representerar ledare för en kult. I mitten av den ristade ytan syns även en häst eller en hjort, tillsammans med ett oidentifierat djur med en skålgrop under magen. Längs kanten på hällen slingrar en orm med horn på huvudet. Sådana djur förekommer på många hällristningar i Skandinavien och var betydelsefulla inom människors religiösa övertygelser.